NYHETER 2010/News 2010
20101208
En dag i våras blev vi kontaktade av Svt/barnkanalen. De undrade om vi ägde någon bostonterrier som var lämpad att delta i barnprogrammet ”Bulldog” med allt vad det innebar. Den hund de sökte skulle älska barn, vara glad, orädd, trygg, klara av inspelningsmiljön, lite självständig (kunna vara ”utan” matte under inspelningarna) och acceptera mycket hantering av främmande människor. För oss var det ganska enkelt att tacka ja, och säga att -javisst, vi har verkligen en sån boston. Hon heter Mimmi och är 4 år –
”Bulldog” är ett barnprogram för barn upp mot 12-års ålder. Ett barn ”vinner” en dejt för en dag med sin drömhund. De barn som deltar kan inte, av olika anledningar, skaffa egen hund.
Programledare för hela programmet är Amy Diamond, och hundarna har en egen programledare i deras alldeles egna greenroom. Han heter Olov Häggmark.
Det är ett underhållningsprogram med mycket känslor, värme och humor, och de deltagande hundraserna lyfts fram på ett fint sätt.
I varje program deltar 1 barn och 3 olika hundar. Barnet får ej veta vilka raser, däremot får vi TV-tittare veta det genom de filmsnuttar som visas från de 3 hundarnas hemmiljö.
I ”Mimmis” program heter barnet Rut och är en härlig 12-årig tjej från Umeå. Hon fullständigt avgudar rasen Bostonterrier, och läser allt hon kan komma över om dem.
I programmet sitter Rut i studion, på scenen tillsammans med Amy Diamond. Där får hon information/fakta om de 3 olika hundraserna som deltar. Hon får också veta vad varje specifik hund gillar, hur den är, och ska tillsammans med programledaren försöka matcha rätt hund mot sin egen önskan. Hon ska m.a.o välja bort en hundras åt gången.
Som TV-tittare får man alltså både se och veta vilka de deltagande hundarna är.
Det blir otroligt spännande.
Studiopubliken som består av knappt 100 barn försöker med glada tillrop hjälpa Rut att välja.
Så väljer hon först bort en hund, Återstår alltså 2 st. Spänningen trissas upp i programmet.
Vilken hund kommer hon att välja?
Den hund som Rut till slut kommer att välja blir den hund som hon ”vinner” dejten med. Dejten, som blir vid ett senare tillfälle filmas också, och visas i samma program.
Men, VIILKEN väljer Rut?? Blir det Mimmi, eller ?? Ja-a …….
Tyvärr, enligt överenskommelse med SVT får vi inte avslöja det innan programmet visats den:
23 januari-11 kl 18.30 på Svt/barnkanalen
Att som ägare av denna ljuvliga lilla varelse, Mimmi, få sitta i rummet bredvid inspelningarna, och från en TV-skärm se på allt som hände denna dag var en ynnest. Inget öga var torrt. Mimmi skötte sej exemplariskt. Hon charmade ALLA närvarande, både kameramän, programansvariga och självklart de deltagande barnen. Vi hade problem med
att kunna ta oss därifrån.
När den mycket annorlunda dagen sedan var slut var det en nyfödd liten TV-stjärna och en mycket stolt matte som förnöjda och trötta styrde kosan hemåt, mot Skellefteå.
Nu ser vi fram emot att programmet ska sändas.
Hälsningar/Ann-Britt
20101104
Till slut kommer den dagen som man bävar för.Den dag, som ofta gör att
man säger -Aldrig mer-. Nu har vi haft en sån dag.
Vår älskade, till åren komna, strävhåriga vorstehtik Celine har flyttat till änglarna. Vår familj har förlorat en härlig, trofast och trygg vän, och vår lilla hundflock har förlorat sin
STOR-mamma. Hon skulle blivit 11 år efter nyår.Det är tomt. Saknaden är mycket stor.
/Ann-Britt och Nisse
20101021
Idag har Stumpan och jag fått den första officiella bekräftelsen på att Stumpan är en riktig arbetsmyra. Hoppas, och tror inte att det blir den sista bekräftelsen. Vi har nämligen deltagit i hennes första prov i anlagsklass viltspår, med godkänt resultat och
ett härligt slutomdöme av domaren.
Den här dagen har föregåtts av en hel del träning, innan vi slutligen ”vågade” anmäla oss.
Stumpan har, med iver och entusiasm, hela tiden jobbat enormt målmedvetet, och hon har inte en enda gång gett upp. För att bl.a. vara säker på att hon inte ska ”balla ur” vid dåligt väder, eller jobbig terräng så har träningstillfällena varit vid både bra, och dåligt väder. Jag har också lagt träningsspåren i olika typer av terräng för att ge henne nya utmaningar hela tiden. Något som hon inte haft nå´t emot. Tvärtom. Hon är läcker att ”jobba” tillsammans med. Hennes arbetsiver (som visar sej i bl.a.skakningar inför spårstarter),
koncentration (stänger ute omvärlden) noggrannhet och glädje gör att jag helhjärtat känner att Stumpan och jag har hittat hennes ”aktiverings-grej”
Nu ställer vi in siktet mot nya mål.
Hälsn. Ann-Britt
Se mer på sidan ”Stumpan resultat”
20100821
Att vårt grannland Norge är ett vackert land har väl inte undgått någon. I år bestämde vi att vår årliga ”semestertripp” skulle gå till Mo i Rana, i samband med deras utställning.
Vi brukar göra så att vi en gång varje sommar bestämmer oss för att
ställa ut någonstans dit vi aldrig varit, eller på något ställe som bara är hur vackert som helst. Huvudsyftet med den semestertrippen är att njuta av nya (eller gamla) omgivningar, i kombination med någon/några utställningar.
Att köra till Mo i Rana från oss är en tripp på ca 50 mil, enkel väg. Men, det är värt det. Naturscenariot över fjällen, in i Norge får verkligen hakan till att flytta ner en våning. Helt betagande. Vi kan aldrig se oss mätta över dessa vyer. Visst, bilen drar
lite mer soppa än vanligt, men so what.
I år hade de arrangerande klubbarna så finurligt ordnat med el till alla husvagnar, på utställningsplatsen. Massor, massor av norrmän, och så vi, tryckte ihop oss fredagkväll, och sen blev det grilla av. Hur mysigt som helst. De hade också ordnat så att det fanns servering av div. drycker och samkväm efter kl.20. Att sen norrmännen är så glada, ja-a….
kan det vara språket??
Lördagen bjöd på, trots spöregn under natten, på strålande solsken. Efter att diset legat
tungt på morgonen så lättade det över fjällen och vi kunde snart se fjälltoppar med snö runtomkring oss. Utställningsplatsen ligger högt belägen i själva Mo i Rana,
så utsikten över staden och havsfjorden in mot stan är inte heller så tokig.
Tänk så vacker naturen kan vara.
Att sedan, trots lite oro, vår älskade, härliga, galna, och bara alldeles ljuvliga Stumpan fick cert och därigenom kvalificerar sig till Norsk Utställningschampion gjorde resan komplett. Stumpan har, och är, lite knepig att ställa ut. Hon blev, som junior, kraftigt attackerad av en stor blandrashund och har igenom det tappat tron på främmande hundar. Att det är gott om
främmande hundar på utställningar är ju ingen nyhet, så ibland, när någon okänd fyrbent kommer för nära drar hon sej tillbaka, och hur utställningsresultatet blir då kan ni ju gissa. Därför så tar vi aldrig, aldrig något för givet. Allt positivt är en bonus.
Men det har visat sej att de gånger hon slappnar av bra, kopplar bort de övriga hundarna, så går det riktigt bra för henne.
Sen så, genom att jag gått ett flertal hundkurser m.m. med henne så blir det bättre och bättre. Det känns så otroligt bra när hon verkligen vill visa sej, när hon gör sej själv rättvisa. Det är hon värd, för hon är ju riktigt flott. Att sen matte, p.g.a. det Stumpan varit med om, blir så glad att ögonen tåras och den stackars domaren blir överfallen av en glädjefylld ägare kanske är förståeligt, eller??
Vårt lilla yrväder, söta Grynet var också med på utställningen. Hon var inte riktigt på humör så hennes resultat stannade vid 1 + HP i juniorklass. Men, hon har visat riktigt härliga utställningstakter, så jag ser fram emot att få visa henne många gånger.
Efteråt, på kvällen, när grillröken låg tät över camparna, satt vi ute till sent på kvällen. Vi njöt av både omgivningarna, de trevliga campinggrannarna och framgångarna. Kul!
Ja-a, det var lite om vår tripp till Mo i Rana. Undrar var vi styr kosan på vår tripp nästa år??
Hälsn. Ann-Britt
20100815
Idag har Stumpan och jag avslutat viltspårkursen.
Det har gått så otroligt bra, Stumpan har varit enormt duktig.
Vem kunde tro att vårt lilla yrväder skulle vara så fokuserad, noggrann och
målinriktad som hon visat sej vara.
En blivande ”spårstjärna”????
I vilket fall som helst så är det jättekul att tillsammans med Stumpan göra något som hon verkligen gillar.
Skulle nästan tro att damen i fråga sover gott i natt.
Hälsn. Ann-Britt
Se mer på sidan ”Stumpan Övrigt”
20100720
Vilken härlig förmiddag. I tisdags träffades vi, 3 valpköpare från B-kullen, och jag, för att tillsammans träna valparna i spårning. Det är både spännande och roligt att se valparna, 4,5 mån gamla, starta på sina allra första valpspår. Allt gick bra, och alla 3 valparna lyckades med bedriften att hitta sina ägare. Jättekul, och lovande för framtiden.
Sen så är det som uppfödare så enormt kul att se/veta att valparna blir aktiverade, och att valpägarna tycker att det är givande och roligt. Det blir allt fler träffar.
/Ann-Britt
Från vänster nere; A-E m. Grynet, Johnny m. mamma Stumpan & Camilla m.
Bedårande Bella
20100716
Vilket kärt återseende! Fredag den 16:e kom ”Maja” tillsammans med sina stolta ägare
Ann-Britt o Hans Karlgren från Boden, på besök. Maja bodde tidigare hos oss, men flyttade för flera år sedan till Boden. En härlig, fartfylld och bestämd dam, med glimten i ögat. Maja fyller 5 år mycket snart, och är en fena på att ”spela” golf. Enligt utsago så är hon
Bodens Golfklubbs maskot.
20100620
Att vi alla är ”galna” på olika sätt är nog väldigt sant. Först kör man 40 mil, enkel väg, till ett mycket vackert land där man inte begriper ett enda ord av vad som sägs. Sen så visar det sej att i detta vackra land, Finland, har himlen, just denna dag totalt öppnat sej. Det stormar, spöregnar och ALLT blir bara så blött och skitigt det bara någonsin kan bli när regnet
kommer från alla håll och underlaget består av nåt slags stenmjölsgrus. Ändå så står man där. I timmar. Lätt nervös, men lite förväntansfull. Paraply, ett skämt?? En sån här dag tackar man högre makter för sitt val av ras. Tänk om vi istället ägt ex. shih-tzu eller någon annan tjusig ”pälsras”?? Att sen timmarna går, regnet fortsätter att ösa ner, domartältet i ringen
bredvid bara kommer flygande över just min hund i ett ”spännande” ögonblick under bedömningen m.m gör absolut ingenting. Tanken hinner verkligen fara genom huvudet, -Vad gör vi här? Mina väninnor sitter säkert hemma, ute i solen?? och läser en god bok! En tanke som snabbt förbyts i total glädje när domaren, iklädd ett sjok av regnkläder, under en av
regn drypande våt pannlugg, med ett leende räcker mej en ”dränkt” cacib-lapp och en framsträckt hand.
Mimmi tilldelas CK, CACIB o BIR, och som i ett trollslag känns det som att solen skiner. Älskade lilla hund, som inte bryr sej om att regnet vräker ner, inte bryr sej om att få ett domartält över sej. Ställer upp på alla våra galna påhitt som att ex.vis visa sej från sin allra bästa sida en galen dag som denna, när kompisarna får vara hemma med husse och
må gott. Älskade lilla Mimmi, tänk att det är just vi som får vara dina ägare.
I lyckoruset över att att Mimmi nu kvalificerat sej till Internationell Champion, och glädjen över att få börja styra kosan hemåt finns ingen tanke på att bilen var ju faktiskt nytvättad (ordentligt) både ut- och invändigt. Kläderna för dagen, omsorgsfullt nerpackade, skorna nyputsade, och alla Mimmis ”grejor” i prydlig ordning. Nä-ä, in med allt i bilen.
Nytvättade jackan, som visade sej ha gjort sitt mot väta, ihoptryckt som en våt boll bakom inköpta Ikea-prylar (jajamän vi hann med det på uppvägen). Skorna, inga kommentarer. Mimmis bur med vagnen under, ja-a. Ordning och reda, nu??
-Vi fixar det här sen, nu ska vi hem-. Det enda viktiga var att se till att torka upp Mimmi, ge henne lite x-tra gott, pussa på henne, få värme i bilen och hålla tummarna för att vår kära gamla V70 än en gång ska hjälpa oss hem efter vägen.
Hälsn/Ann-Britt
20100513
Ja-a då har alla valparna ur vår B-kull flyttat till sina nya hem. Vi önskar alla valparna, tillsammans med sina nya ägare, all lycka, mycket glädje, nöje och
förhoppningsvis framgångar framöver.
Vi vill också passa på att tacka våra trevliga valpköpare och fodervärdar för att vi fått förmånen att vara just era uppfödare.
Ann-Britt o Nisse.
Se mer på B-kullens egen sida
20100221
Så är då SKK:s uppfödarutbildning avklarad. Jag har, tillsammans med ett härligt gäng uppfödare i Skellefteåtrakten läst genetik, anatomi, juridik, parning och
valpning, utfodring och valpens beteende.
En utbildning som jag verkligen rekommenderar.
Totalt har vi, under proffsig ledning av Susanna Johansson, Tjäderandens Kennel,
(www.loparnosarna.se ) träffats 26 gånger. Vi har ömsom både skrattat och gråtit, diskuterat och ventilerat det mesta vad gäller uppfödning. Verkligen givande.
Det finns ett ordspråk som säger;
”Den som säger sej vara färdigutbildad, är nog mera färdig än utbildad”.
Mycket bra ordspråk, tycker jag. Tänk så mycket nytt det ständigt finns att lära, så givande det kan vara att få vara delaktig i andras erfarenheter. Sist, men inte minst, så många nya härliga vänner man får, tack vare våra älskade hundar.
Hälsningar/Ann-Britt
20100120
– Nu har ja kommit hem från Stavanger med Aridgeocrat’s Angelina Jolie ”Grynet”.
Eftersom vi bor rätt långt norrut så är det inte så tvärlätt att ta sej dit. Speciellt vintertid. Att köra för att hämta henne kändes helt otänkbart (ca 125 mil enkel väg). Så det fick bli flyg. Det innebär att man först flyger till Stockholm, byter där för att sedan, via Oslo komma sej till Stavanger. Men väl där så blev jag hämtad på flygplatsen av uppfödaren,
Stine Sleveland, hennes gode vän Eli, vars lägenhet jag fick låna och sist men inte minst,
lilla ”grynet” i en väska.
Tillbringade ett par dagar där och fick möjligheten att träffa en hel del mycket trevliga bostonmänniskor. Blev guidad litegrann i Stavanger, fick följa med på ”tur” vid havet, tillsammans med både bostons, riesen- och dvärgschnauzer. Dessutom så ordnade Stine och Eli ena kvällen en ”tjej-fest” till min ära. Där bjöds både god mat och dryck,
samt mycket trevliga ”nya” bekantskaper.
Efter några dagar var det så dags, att tillsammans med lilla Grynet, i en väska, flyga hem igen. Blev tvungen att tillbringa en natt i Stockholm eftersom flygtiderna inte gick att få ihop. Men det gjorde då absolut ingenting. När Grynet och jag landade på Arlanda stod min systerson Johan och hans sambo Hanna där och mötte upp oss.
Så då bar det av hem till dem. Återigen god mat och dryck + en massa kisstorkande.
Efter ett trevligt dygn hos släkten så skjutsade så Johan oss till Arlanda
för den fortsatta färden hemåt.
Tack Johan och Hanna för att ni så galant tog hand om ”moster”.
Väl hemma återstod så bara för familjens nykomling att bekanta sej med familjens övriga hundar, för att sedan bokstavligen stupa till sängs i vad som blivit ”älsklingsväskan”.
/Ann-Britt
20100105
Stumpan parad.
Se mer på sidan ”Valpar”
Äntligen är vår älskade Stumpan parad. Tänk att det finns nästan ingen begränsning för vad vi ”hundnördar” gör för våra älskade hundar. Mitt under den, för de allra flesta, ”viktigaste” storhelgen, jul/nyår aviserade Stumpan parningsklar. Vad gör man?
Jo, man pratar med familjen som man tänkte fira helgerna med, packar, bokar stuga och sätter sej i bilen för att under vinterns hittills värsta oväder köra 105 mil (enkel väg) till den tilltänkta kavaljeren, Bright & Brindle’s Free Spirit ”Eetu”. En ”liten” parningsresa
som kräver 15 timmars bilkörning.
Som tur var så ”missade” vi den värsta snöstormen/nederbörden med ett dygn. Vi lämnade alltså hemmet en helt vanlig vinterdag med, för våra breddgrader,
normalt mycket snö hemma.
Parningen skulle äga rum i Kornsjö, södra Norge, hemma hos fam. Hartikainen, Bosotto Kennel. Vi bodde på svenska sidan i samhället Ed, på en mycket trevlig
camping, i en liten stuga.
Själva vistelsen löpte väl ut. Stumpan parade sej med sin kavaljer, och Nisse och jag fick två nya vänner, Susanna och Pekka.
Hela tiden fick vi rapporter via telefon hemifrån från den något förtvivlade yngste sonen som var satt att sköta hus, hem, snöskottning åt flera fastigheter och hemmavarande hundar.
-Det snöar, snöar och snöar. När kommer ni hem?- Att det snöade kraftigt hemma förstod vi ju, men….. Synen som mötte oss när vi äntligen, efter en tuff bilkörning, körde in
på vår gård sent lördag 2/1 har vi aldrig tidigare skådat.
Det hade verkligen snöat. På några dygn hade det fallit cirka 1 meter snö. Eftersom vi har en hel del att skotta så kräver det sin man. Sonen hade gjort allt vad han hunnit för att hålla vägen till fastigheterna öppen, men det återstod något som visade sej vara flera, flera dagars jobb att hitta igen altaner, balkongen, hundgården, soptunnor m.m.
Dessutom återstod för oss att samla familjen för att fira en härlig jul/nyårshelg, i efterskott.
Så nu väntar vi med spänning och förhoppning på att få veta om Stumpan är dräktig.
Kontentan av det hela kan väl bara vara som följer, eller? Det finns nästan inga begränsningar för vad vi ”hundnördar” ställer upp på.
/Ann-Britt